Liv Hedman!

Det vände på ett ögonblick

 

 

Solen sken, det var varmt och hela familjen var samlad. Det var triathlon världsmästerskap och Simon stod inför sin livs viktigaste tävling. 

Väder förhållandena var perfekta inför den stora dagen. 

30 minuter innan start träffade vi Simon, han var nervös men otroligt taggad. Han började värma upp och allting kändes jätte bra. 

 

Simons åldergrupp, 25-30 började samlas vid startlinjen och 09.35 avlossades startskottet. 

Vi står och skriker, hejar och hoppar medan de börjar simma i vattnet. Sedan förflyttades vi oss till gången där Simon så småningom skulle komma upp från vattnet. Efter 23 minuter och 4 sekunder kommer han uppspringandes från vattnet mot transition 1, vi hejar och nu kändes det riktigt bra. Han hade fått en bra simtid, därmed en bra början på tävlingen.

 

Nu skulle han ut på cykeln och därför kunde vi inte se honom på ett tag. 

Men efter ca en timme går vi bort till vändpunkten vid cyklingen. Simon hade bett oss att stå där, eftersom att han kommer köra där tre gånger. 

Vi har koll på hans tider genom en app och allting ser bra ut. Han låg bland topp 100 och på 12:de plats i hans åldersgrupp. 

Vi står där exalterade och nervösa och väntar på honom. Vi har förberett oss genom att hålla upp en blå banderoll där det står ”heja simon!!”. 

Efter många om och men så kommer han. Vi skriker och hejar, Simon hör och ser oss. Det gjorde oss alla väldigt glada och känslosamma. 

Det är otroligt påfrestande för Simon, men det är även otroligt påfrestande för oss som familj att stå och titta på. Man blir nervös och helt tokig. 

 

Nu var det för oss att vänta en timme, innan vi skulle tillbaka till samma plats. Vi passar på att njuta i solen, bara sitta ner en stund och uppdatera oss genom sociala medier.

Efter ca 40 minuter så bestämde vi oss för att snart återgå till samma plats som innan för att möta Simon igen. Jag hade precis lagt upp en bild på Simon på min instagram.

15 minuter senare får jag ett samtal av pappa. Pappa har varit och flyttat på bilen. Så min första tanke var att han undrade vart vi var. 

Men han ringer för att meddela att Simon har avbrutit tävlingen. Jag slutar andas för några sekunder och förstår verkligen ingeting. Hela familjen slutar med det de håller på med och vänder sig mot mig. De förstår att någonting har hänt och blir genast stressade och oroliga. 

Pappa berättar då att Simon har valt att avbryta på grund av att hans cykel har gått sönder och att han tack och lov är oskadd. 

Vi alla bryter ihop i tårar och vet inte riktigt vad vi ska göra. Det är ännu ingen som kan greppa vad som precis har hänt. 

Simon var nu påväg med en bil tillbaka till målområdet. Vi går och möter upp pappa, alla kramas om och gråter. 

 

Vi går sakta mot platsen där Simon skall lämnas. Jag ber alla gå fortare med tanke på att Simon kan komma när som helst, några meter bort från ett vit tält ser vi Simon. Han går in i tältet och Carl Johan springer efter. 

När vi kommer in där Simon är ser vi hur Carl Johan och han kramas hårt. Båda två är i tårar och Simon skakar. En efter en kramar alla om honom.

Det var otroligt påfrestande att se Simon i det till ståndet. Han var besviken och väldigt ledsen. 

Vi försöker samlas oss och stötta Simon så mycket som det bara går. 

Därefter berättar han hur allting har gått till i detalj.

 

Efter att han hade cyklat 5 mil och han hade kommit upp till 5:de platsen så lossnar vevarmen (pedalen). Skruven hade lossnat ett par hundra meter innan, så det fanns ingeting för Simon att göra. Det är något man självklart inte räknar med ska hända. 

 

Helt plötsligt hade hela dagen vänt, från enorm glädje till besvikelse och sorg, helt plötsligt var allting över och det hände bara på ett ögonblick. Det är otroligt hur snabbt någonting kan vända. 

Stark som Simon är så gick han fort vidare och lade det hela bakom sig. Självklart tog detta väldigt hårt på honom och han var besviken, även arg med tanke på att det var materialet som svek honom och inte han själv. 

Han hade tränat inför denna stora dagen sedan ett år tillbaka, han var laddad och allting gick precis som det skulle. Sedan var det plötsligt över.

 

Nu var det bara för oss alla att gå vidare och titta framåt. Det kommer komma nya tävlingar och då kommer Simon vara ännu starkare och ännu snabbare. Så han kommer komma ifatt!

 

Han är för oss en vinnare och det kommer han alltid att vara.

Studenten

 

Snart har det gått tre veckor sedan jag tog studenten och jag har ännu inte förstått att den dagen har varit och aldrig mer tillbaka. Varje dag tänker jag tillbaka och jag får endast ett stort leende på mina läppar.

 

Att ta studenten innebär enorm glädje, frihet och sorg. Det är en dag som innehåller mycket känslor och mycket nya intryck. Man möter en dag som är början på ett nytt kapitel, en tom sida. En tom sida som man från och med den dagen, ska fyllas med nya utmaningar, nya äventyr och nya mål. 

 

Studentdagen är en dag som längtar efter redan från dag ett på gymnasiet. Det är något som man bara vill göra och man vill få uppleva den enorma glädjen. Så redan från dag ett längtar man efter att få springa ut och skrika ut sin glädje. Men dagen känns väldigt långt borta och man har mycket man måste gå igenom först. 

Så till er kommande studenter: NJUT, NJUT, NJUT! Ni har säkert hört det innan och ni kommer få höra det tusen gånger till. Men varenda person som har sagt det till det, menar det. 

När första nedräkningsfesten kommer så må studentdagen kännas alldeles för långt borta. Men tro mig, den är mycket närmre än vad ni tror. 

Trean på gymnasiet går otroligt fort. Året är späckat av massor av kul samt massor av plugg. Men hela året hör ihop med studentdagen. Det finns en helhet. Det är meningen att det ska ara tufft och kämpigt, de gör det bara ännu mer roligt att springa ut genom portarna. 

Ni ska njuta av varenda sekund och inte tänka att ni vill sluta skolan. För tro mig, den tiden kommer. 

 

Jag kan inte beskriva med ord hur bra den dagen var och hur stolt jag var över mig själv. När man stod där ute på trappan, det var ett enormt glädjerus i hela kroppen och man har nog aldrig känt sig så fri förr. 

 

Sammanfattning: Bästa dagen i mitt liv och jag vill bara göra om det om, om och igen. 

Så njut. Se de kommande två terminerna som något roligt och motiverande. Dem är över så fort.

 

Kram

 

Upp